Efter regn kommer solsken

God förmiddag!
 
Tänkte passa på att skriva lite när min lilla Loppa kollar på tv. Hon e forfarande dålig, ingen matlust alls, hängig och gnällig =( Vi får vänta ut det helt enkellt. På solkukka pratade de om att det gick femte sjukan som har symtom som kräkningar, illamåeende, feber, ont i leder och utslag. Loppan passar in på alla utom utslag. Men tänke att hon skulle få duscha ikväll så då ser man ju.
 
Ellioth är i alla fall iväg och leker av sig tills klockan 2 och det känns skönt! Dels får Lovis lite lugn & ro och dels får han lite annan stimulans. Mamman orkar inte bygga med lego hela tiden!
 
Jag och Lovis tog en härlig promenad med Nett & Vilja efter att vi lämnat Ellioth! Blåsigt men helt underbart! Solen skiner och kommer man i lä är det riktigt skönt! Hopas att våren är på väg att stanna!
 
Idag har det gått två veckor sedan vår Loppa blev 3 år och två veckor sedan farmor lämnade oss... Tiden går fort och om en vecka är det dag för begravning. Roger har jobbat oavbrutet sedan i söndags morse och han är bara hemma och vänder på natten för ett par timmars sömn. Känns såå jobbigt just nu när allt är som det är och livet är uppochner! Då är det tur att jag har mina underbara barn som faktiskt hjälper mig jätte mycket med allt =) Vi tar dagarna som de kommer, äter när vi är hungriga och myser jätte mycket om kvällarna! Vi bygger lego, Lovis friserar mig, vi gosar & tittar på tv tillsammans! Jag & Nett går många och långa promenader och babblar om ditt & datt och hon är ett otroligt stöd mitt i allt!! Känns såå skönt!! Annars är telefonerna tysta, ingen som ringer eller tittar förbi. Det känns tungt men det är väl så när man går igenom livskriser att det är då man vet vilka osm finns för en och står en nära. Det är en ganska tung lärdom att lära.
 
Det är så konstigt, nu när facebook finns har folk slutat umgås, slutat ringa och vet kanske inte hur man gör heller för den delen. Det är lätt att kunna slänga iväg en kram på nätet eller möjligtvis ett sms...Men en fysisk kram och ett leende, en klapp på axeln?? Vart har det tagit vägen?? Jag har tur som har så underbara kollegor på jobbet som ställt upp till 500 % och en fantastisk familj! Fick en kommernatar som värmer för så! Hon tyckte att det var så härligt i vår familj, att vi var så nära och att vi gör allt tillsammans ♥ Och det är precis så det är!
 
Nu kom Nett så då e det kaffedax ♥

Kommentarer
Postat av: Jeanette

Vad rörd jag blir när jag läser! <3 Men samtidigt blir man så ledsen... Ledsen och arg för att ingen bryr sig... Det handlar inte bara om en sketen förkylning utan kris på hög nivå där man inte ens vet hur man överlever till kvällen. Där mångt och mycket bara känns tooooo much! Att sk vänner vänder en ryggen just när man behöver de som mest är jobbigt - jag vet ju det själv... Ni är min/vår familj som finns djupt inne i mitt hjärta - det vårdar man ömt! Älskar er alla så otroligt mycket! Puss och kram! <3

Svar: Känner precis som du <3 N är vår familj med och för den finns man alltid!! Just nu är det en stor kris som går in i vart annat & det blir alldeles föör mycket... Men en positiv sak är att jag har fått vara tillsammans med barnen och det har blivit sååå mycket kvalitetstid och detär egentligen just den mamman som jag vill vara =) Man kan göra såå mycket mer om man bara vill & planerar lite!! Vänner kommer & går genom livet men familjen kommer alltid att finnas, det är bara så enkellt det är... Puss & kram!!
Familjen Stehnson

2013-04-17 @ 21:44:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0