Familjen Stehnson

Snart jobbat första veckan efter influensahelvetet! Så underbart så det e inte klokt, att få träffa alla mina barn och härliga kollegor! Det ger mig energi och kraft och det är så härligt ❤️ Är väldigt trött i kroppen och mentalt, det märks att kroppen kräver återhämtning, idag gick jag och la mig efter jobbet och det va så skönt. Det gjorde att jag fixade kvällen, tålamodet höll hela vägen, inget gap och skrik på barnen. Det är jag så otroligt tacksam och glad för, att jag faktiskt håller ihop bättre och bättre, blir inte arg på barnen som jag blev innan när jag var sjuk eller i början efger separationen!

 

På måndag har det gått tre månader sedan han flyttade ut... Det har gått väldigt fort, upp och ner, många känslor men framförallt framåt! Jag klarar mer och mer, har fått ihop en vardag för mig och barnnen, vi är starka tillsammans, det är vi tre som är en familj! Min familj ❤️✨ Jag vet att jag kan, att jag är en bra mamma, att jag gör allt för mina barn och lite till! Det är jag stolt över! 

 

Klarade räkningarna, med lite hjälp av de bästa föräldrar man kan ha! Vet inte vad jag hade gjort utan dem! Hade inte klarat mig utan... Det är det värsta med att blivit själv, att jag ska fixa allt själv! Känner mig otroligt utsatt och ensam... Ensam är stark? Eller? Jag måste ge det tid, ge mig tid att förändra mitt liv till mitt! Jag ska ge huset och mitt liv detta året! Jag måste låta det ta den tiden det tar, min sorg, att blivit ensam.... Det tar tid att läka! 

 

Min lilla Loppa sussar i min säng och Ellioth har lagt sig i sin... Han blev surare än surast när han inte fick ligga i mitten inatt igen... Det går inte att ligga utanför Lovis menar han... De är lika snurriga båda två, de är lika knöliga och sparkas... Ibland skulle jag haft en säng på 2,5 meter bredd 😜

 

Nä nu blir det natten! Sussa gott! 

 

 

Är inne på andra veckan med flunsan... Äntligen har febern gått ner men jag har ingen ork eller energi i kroppen, har sovit halva dagen och hostar lungorna ur mig! Det här tog verkligen hårt på mig, inte så konstigt kanske när jag redan är så nedsatt mentalt... Det tar längre tid för mig att bli bra, längtar till och med tillbaka till jobbet! 

 

Tankarna flyger runt mig hela tiden, hur går man vidare? Vad ska jag göta av mitt liv? Hur vill jag leva? Det känns som om mitt liv vart en bluff, känner mig så grymt lurad! Det är helt galet! Jag vet inte hur jag ska mig ur detta ekorrhjul som bara spelas upp hela tiden... 

 

Jag vill så gärna ha livet tillbaka ❤️ Mitt liv står på hold on! 

 

Just nu är så grymt tacksam för att jag har min mamma och pappa som står pall, hjälper, stöttar och finns där dygnet run! Att världens bästa syster yster och hennes familj finns för mig! Jag hade inte klarat mig utan dem, vill inte vara utan dem! Nett kommer alltid finnas där och det är jag så glad för! På ett sätt har jag ett rikt liv med många människor runt mig... min familj 💕 

 

Snart tre månader... själv.... För fem månader sedan förändrades allt! Hela mitt liv togs ifrån mig, slängt, trampat på, nersmutsat... mitt liv, min familj 💔 Hur reser man sig från det? Hur tar man ta tillbaka sitt liv? 

 

Va rädda om varandra!

 

Tiden går, nu är det 10 veckor själv... Blir lite starkare för varje dag och mer och mer säker på mitt hjärta och vad jag vill med mitt liv! Det har hänt fruktansvärt mycket sedan jag skrev här sist, har inte haft orken att skriva, reflektera och bearbeta allt... 

Han har flyttat tillbaks till Veddige, 10 minuter härifrån... Hem till HENNE! Det är helt galet, han lämnade mig den 2 januari och flyttade hem till henne innan januari var slut... Den gick ju rätt fort! 

 

Är så full av känslor och hat just nu! Finns inte en cell i min kropp som vill ha honom tillbaka! Han har förstört hela mitt liv, förorsakat mig så mycket sorg, och så mycket ilska! Jag äcklas av tanken på honom och henne och det är fruktansvärt att tänka på... För att inte toppa det med extra topping så jobbar hon i affären, kör hellre till den utanför samhället så jag slipper träffa henne! Får sånna ångestattacker när jag sett henne, hjärtat som rusar, pulsen som stiger och jag känner mig svimfärdig... Vet att det inte må vara hennes fel men jag klarar bara inte av att se henne, än mindre med honom! Igår när han hämtade barnen hade han mage att låta henne köra hit honom och hon satt kvar i bilen och väntade... 

 

De har tapetserat ett rum till barnen, hämtat våningssängar och han försöker att få det tilldragande, hennes hundar och katter är dragplåstret... katterna som han inte tål men nu kan äta allergimedicin för... Nu går det, nu går det att göra många andra saker som inte gått med mig.... Bitter, nja ibland! Vet att det måste ut, bryta ihop och komma igen ❤️✨ Sakta med säkert bygger jag upp ett nytt liv här tillsammans med mina barn!

 

Mello hos min vän och hennes familj blir det ikväll! Jag ska ta mig tillbaka till livet, göra livet till mitt! Jag inser att jag levt mitt liv för andras skull istället för min egen! Inser hur mycket jag missat, försakat och offrat för hans skull... för att jag älskade honom så innerligt. Han var mitt liv, min energi, min luft i mina lungor och blodet som pumpar runt i min kropp och gav mig en mening att leva... Han var MIN man, det var mig han gifte sig med, det var mig han sa JA till 💕 Vem är han nu, hennes? 

 

Hur lever man för sitt eget liv? Vad vill jag, vad tycker jag om? Vem vill jag vara? Är så lycklig över att jag har mitt jobb, alla mina vackra vänner som sakta kommer tillbaka... Var har de vart alla år, varför har de inte velat dela mitt liv? Är det på grund av honom? Vet de saker som jag inte sett eller ens anat? Vill jag ens veta? Är det värt att veta, blir mitt liv mer värt att leva om jag vet? 

 

Nu ska jag ta alla mina destruktiva tankar och gå ut med min fyrbenta vän och göra mig klar för kvällen ❤️ 

 

Kärlek till er alla!