Familjen Stehnson

God morgon!

 

Sitter i köket med min tekopp och läser tidningen. Lyssnar till mina barn som ligger nerbäddadde i varsin ände va soffan men det ska ändå kivas en del... Retas &  tetas, den ene får inte ha mer eller mindre eller tvärtom!

 

Kan inte påstå att jag sovit så värst mycket i natt, haft mycket drömmar & tankar. Ena stunden blir jag så lessen & andra stunden blir jag rasande arg. Tänk va människor är olika, tänker olika om livet och livet efter. Vi i vår familj är väldigt öppna, vi pratar & hymlar inte. Jag har lovat mig själv som mamma att jag aldrig ska gömma undan eller hymla med hur saker ligger till. Det är helt ok med känslor, man får lov att vara lessen, arg , glad och sen kan man tillsammans göra allt bra igen. Jag anser att det är viktig kunskap att förmedla till mina barns för att de ska bli trygga i sig själva och veta att jag håller i alla läggen. Med HÅLLER med jag inte att jag aldrig bryter i hop... Det gör jag och därefter reser vi oss tillsammans! Jag menar att jag vill att mina barn ska kunna lita till mig som förälder till 100 %, att det jag säger hålelr till 100 %, om man lovar saker eller rent ut sagt säger som det är... Jag kan hota omman nu kan kalla det hota, eller konsekvenser av ett handlande blir så här. Men då är det viktigt att man håller det man sagt!

 

Jag mötte döden ganska tidigt som barn/tonåring, inte lika tidigt som Ellioth & Lovis möter döden just nu. Jag har alltid fått vara med, tillsammans med sin familj är man starkare. Min mamma & pappa har alltid vart ärliga och öppna och det vill jag förmedla vidare. Jag ser det som en styrka från mi barndom! Vi har pratat mycket om Lena här hemma och det har vart en självklar sak! Farfar & Leena har alltid vart självklara i vår familj och Farfar är en person som både Alvin & Ellioth ser extra upp till =) Farfar är Ellioth stora idål och han pratar ofta om farfar. Han har berättat om farfar & Lena på Solkulla och vill gärna åka ner och hälsa på! Ellioth har mycket tankar om Lena, om döden, vad som händer efter osv. Härom dagen fick jag ett tips av min mycket kloka kollega - låna barnböcker & läs! Japp sagt & gjort jag åkte till biblioteket igår & hämtade två böcker jag beställt!

 

 

Igår läste vi tillsammans jag & barnen och det blev ett mycket lyckat tillfälle till samtal! Ellioth frågade mycket och jag svarar så gott jag kan och kan jag inte så säger jag det! Vi vill förbereda barnen så gott vi kan och snart har vi fredagen här. Lenas begravning. Vi ser det som en självklarhet att våra barn ska följa med och ta ett sista farväl av Lena! Det är lika mycket deras rättighet som barn att få delta. Det är uppp till oss vuxna att finnas där som en trygghet och förbereda dem så gott vi kan, det är vår skyldighet! Sen menar inte jag att man kanske tar med barn på begravningar hur som helst men är det en nära anhörig så är det. jag hör min pappas ord klinga i huvudet när han berättar om en nära anhörig som gick bort när han var liten - det var ju nadra tider då och då tog man inte med barnen. Pappa fick inte följa med och ta sitt farväl och för att förstå vad som händer, en del av livet lika mycket som när ett barn föds. Han känner sig sviken och förbjuden att fått delta. detta minne vill inte jag ge mina barn. Jag tror på att göra det naturligt för då blir det ingen rädsla.

 

Så nu har vi bestämt att vi går tillsammans som familj ♥ Jag, Roger, Alvin, Ellioth & Lovis! Mamma & Pappa ska med följa med och tillsammans kan vi alla hjälpa våra barn att gå igenom sorg och ett farväl av vår Lena!

 

Vi har gjort det tidigare och jag minns det som igår. Det värker i hela mitt hjärta när jag tänker tillbaka på den dagen. Det var för 9 år sedan Roger lillebror förlorade sin son, Dewin.  Alvin var inte gammal då men det var en självklarhet att alla barnen var med och sa farväl av sin kusin!Det var fruktansvärt jobbigt och vi var lessna allesammans och det var mycket tankar och funderingar och vi försökte möta med då och det gör vi nu med!

 

Sen vet jag att alla tänler inte på vårt vis... Jag vet inte om det handlar om att skydda barnen? Men att barnen inte hör dit eller att det inte passar sig, att barn inte har där att göra det gör såå fruktansvärt ont i mitt mammahjärta. Jag respekterar det fullt, att vi alla är olika och tänker olika och sörjer olika och jag lovar att vi alla gör så gott vi kan utefter våra förutsättningar ♥ Tänk med hjärtat så kommer vi att klara detta med!

 

Nå det var mina tankar och det kanske kan hjälpa någon som går igenom samma som vi gör! Nu ska jag ta och fixa frukost till mina små juveler som börjar bli lite kurriga i magen! Idag är de mycket bättre och hostan e bättre för Ellioth. Han har fått sova ganska ok i natt så idag hoppas jag att det blir en bra dag, hela dagen så jag kan skicka dem till Solkulla imorgon! Hade ju tänkt att de skulle gått idag men eftermiddagen blev inget bra igår, det går upp och ner... Håller tummen =)

 

Ha en bra dag!