Familjen Stehnson

Tiden går, nu är det 10 veckor själv... Blir lite starkare för varje dag och mer och mer säker på mitt hjärta och vad jag vill med mitt liv! Det har hänt fruktansvärt mycket sedan jag skrev här sist, har inte haft orken att skriva, reflektera och bearbeta allt... 

Han har flyttat tillbaks till Veddige, 10 minuter härifrån... Hem till HENNE! Det är helt galet, han lämnade mig den 2 januari och flyttade hem till henne innan januari var slut... Den gick ju rätt fort! 

 

Är så full av känslor och hat just nu! Finns inte en cell i min kropp som vill ha honom tillbaka! Han har förstört hela mitt liv, förorsakat mig så mycket sorg, och så mycket ilska! Jag äcklas av tanken på honom och henne och det är fruktansvärt att tänka på... För att inte toppa det med extra topping så jobbar hon i affären, kör hellre till den utanför samhället så jag slipper träffa henne! Får sånna ångestattacker när jag sett henne, hjärtat som rusar, pulsen som stiger och jag känner mig svimfärdig... Vet att det inte må vara hennes fel men jag klarar bara inte av att se henne, än mindre med honom! Igår när han hämtade barnen hade han mage att låta henne köra hit honom och hon satt kvar i bilen och väntade... 

 

De har tapetserat ett rum till barnen, hämtat våningssängar och han försöker att få det tilldragande, hennes hundar och katter är dragplåstret... katterna som han inte tål men nu kan äta allergimedicin för... Nu går det, nu går det att göra många andra saker som inte gått med mig.... Bitter, nja ibland! Vet att det måste ut, bryta ihop och komma igen ❤️✨ Sakta med säkert bygger jag upp ett nytt liv här tillsammans med mina barn!

 

Mello hos min vän och hennes familj blir det ikväll! Jag ska ta mig tillbaka till livet, göra livet till mitt! Jag inser att jag levt mitt liv för andras skull istället för min egen! Inser hur mycket jag missat, försakat och offrat för hans skull... för att jag älskade honom så innerligt. Han var mitt liv, min energi, min luft i mina lungor och blodet som pumpar runt i min kropp och gav mig en mening att leva... Han var MIN man, det var mig han gifte sig med, det var mig han sa JA till 💕 Vem är han nu, hennes? 

 

Hur lever man för sitt eget liv? Vad vill jag, vad tycker jag om? Vem vill jag vara? Är så lycklig över att jag har mitt jobb, alla mina vackra vänner som sakta kommer tillbaka... Var har de vart alla år, varför har de inte velat dela mitt liv? Är det på grund av honom? Vet de saker som jag inte sett eller ens anat? Vill jag ens veta? Är det värt att veta, blir mitt liv mer värt att leva om jag vet? 

 

Nu ska jag ta alla mina destruktiva tankar och gå ut med min fyrbenta vän och göra mig klar för kvällen ❤️ 

 

Kärlek till er alla!